Möte med lappugglor

I slutet av juni 2016 hade jag turen att få tillbringa en tid med en lappugglefamilj – lappugglan kallas också den tysta jägaren. Den sitter ofta länge på en gren eller stolpe mitt ute på ett fält, eller som i mitt fall i skogen, och väntar tålmodigt på att höra en förändring i gräset. Huvudet har en karaktäristisk form med flera svarta ringar och gula ögon. Det kan ha en omkrets på 50 cm och fungerar som en parabol som förstärker varje ljud. Ugglan är anpassad för en tyst och effektiv jakt.

Av alla ugglor är det här min favorit.

Det allvarligaste hotet mot lappugglan är att det blir färre boplatser på grund av avverkning. Den vill ha högstammig granskog, gärna intill myrmark. Paret tar över gamla vråk- eller duvbon, eller bygger sitt bo ovanpå en hög stubbe. Lappugglan lever i ett livslångt förhållande med sin partner och kan bli omkring 10–15 år.

Ung lappuggla som gömmer sig i skogen.

Ung lappuggla som kämpar med alla småkryp och insekter i undervegetationen.

Ung lappuggla som tigger mat.

Lappugglan är en av världens största ugglor och Sveriges näst största. Längden är 60–70 cm och vingbredden 135–160 cm. Honan är större än hanen och väger omkring 1,5 kg mot hanens 1 kg. Den är anpassad till ett kallt klimat med fjäderklädda ben och fötter. Om det är ont om föda på vintern flyttar den söderut.

Föregående
Föregående

Öland våren 2019

Nästa
Nästa

Morgon med skäggdoppingen