Finland i maj 2014
Det här var tredje gången jag åkte till Kuhmo-området i Finland, och vilken resa det blev. Vårt första stopp var Wild Brown Bear Centre, som drivs av Ari Sääski. Ari har hållit på med det här väldigt länge och har mycket goda kunskaper om djurlivet. Vi kom fram första veckan i maj och var lite oroliga för vädret, men det visade sig vara perfekt timing. Vi tillbringade halva tiden på den här lodgen och fick några av de bästa björnmöten jag haft hittills. För första gången såg jag två ungar, vilket var ett stort privilegium. Björnen på bilden ovan är ungarnas mamma. Ungarna befinner sig förstås strax utanför bilden.
De följande dagarna tillbringade vi på Articmedia Kuikka Base Camp. Det drivs av Lassi Rautiainen och hans son. Lassi har också hållit på länge och har byggt upp ett mycket fint läger. Vi tillbringade nätterna på olika ställen varje gång, och den i särklass mest spännande upplevelsen hade jag den andra natten på ett ställe som kallas ”Paradise” tillsammans med Stig Bjök och Tomas Janzon. Kvällen började väldigt lugnt utan mycket aktivitet, men lite senare hörde vi två vargar sjunga någonstans i skogen. Det var svårt att avgöra var de befann sig, men vilken känsla! Jag säger sjunga eftersom det var precis så det lät. Det visade sig vara alfaparet, och strax därefter såg vi dem för första gången. Det var ett av de bästa ögonblicken jag någonsin haft med vilda djur. Bilden nedan visar honan precis när hon kommer ut ur skogen.
Fler bilder hittar du i mitt galleri.
Finland i juni 2014
Jag får bara inte nog av naturen och djurlivet i Kuhmo … så jag åkte tillbaka i juni. Den här gången bodde jag bara på Wild Brown Bear Centre. Som du ser på bilden nedan är det inte bara björn, varg och järv man kan se. Det är ganska vanligt att se räv där också. Räven blickar ut över en liten sjö med Aris nyaste gömsle, nummer 17.
Redan första kvällen fick vi se honan med båda ungarna igen. Det var en underbar känsla att se dem igen. Det var lite överraskande att de dykt upp, eftersom det är parningstid och stora hanar kommer hit för att leta efter honor. Jag har haft nära möten med björnar precis utanför gömslet tidigare, men den här gången var annorlunda. Den andra natten satt Lars Eriksson och jag i skogsgömslet, och vid midnatt stod en jättelik hane precis utanför och tittade rakt på oss. Björnar är extremt tysta och dyker bara upp från ingenstans, även om man tittade åt just det hållet. Ari hade lagt ut lite mat i trädet några meter framför vårt gömsle, och när björnen ställde sig på bakbenen för att nå maten kunde jag nästan inte ta några bilder. Det var en imponerande björn, och vilken känsla! Jag tittade bara på Lars och log.